Mångsysslaren åter i hufvudstaden

Nu är det riktigt länge sedan jag senast förnöjde er med oviktig fakta från mitt mediåkra liv. Den för stunden inte helt nyktra redaktören lyftet på den solblekta luggen och ber sina trogna läsare om ursäkt för detta.

Efter en helt underbar dag i gängets tjänst summerar jag nu dagen innan det är dax att beträda rodeln för det dagliga åtta-timmars träningspasset.

Kalle fyllde 26 barre i dag och det skulle givetvis firas med pompa och ståt. Efter ett 55 minuters cykelpass på SATS bar det av till Djurgården för att lokalisera smultronställe för födelsedagslunch. Efter 6,61 km cykling slog vi oss ner i gräset för vidare förtäring av medhavd matsäck i form av Lyset-och-Linas pastasallad. Om du tror att du har käkat god pastasallad så kan du ju fundera om...

...det var det värsta jag har jag har varit med om. Rödmyrorna pissade på min rygg. En geting redade gallfeber på födelsedagsbarnet och vi var tvungna på att vara bittra för att en sjöfarare som ankrade mitt i Stockhoms smalaste båtsportled.

...Du har aldrig käkat en som denna. Credits till Lyset för sommarens bästa Pennesallad.

Efter detta erbjöds det tårta, glass och kaffe på ringvägen 87. Som om inte det skulle vara nog så började därefter ölen, vinet och bacardin att flöda. Redaktören tackar Kalle för att denne fyllde bast och förgyllde dagen för grannskapet.

Det kanske är någon som undrar var bilden har med Kalle att göra. Det är redaktörens ny jobb som gärna vill visa upp sig. En trevlig midsommar med gänget som tidigare bloggen omnämner ledde till att redaktören numera bor i den kungliga hufvudstaden. Jag kunde helt enkelt inte sluta att flina. Varje meter jag framryckte på stadens gator gav mig bredare och bredare löjligt flin i nyllet. Jag fann mig själv i ett kärleksrus och fattade snart att det är här jag vill spendera min lediga tid.
Med ett sommarjobb som enda säkerhet tog jag mitt pick och pack och styrde Movanon mot Söders lummiga nordvästspets.

Nu sitter jag här. Ekonomin har sällan varit så svag, men flinet aldrig så brett. Det är inte så svårt att genomföra stora projekt när man har de vännerna jag har. Lyset, Lina och Kalle tvekar inte en sekund på att öppna varken dörren till sina hem, eller famnen til sig själva. Sådana vänner växer fanimej inte på vart träd i skogen.

Brossan är också stor som för tredje gången (andra gången i en Movano) kör tvärs landet med mina grejor.

Jag älskar er alla.