Att doktorera i svensk språkhistoria behöver nödvändigtvis inte betyda att den egna rösten alltid håller god kvalitet. Fredrik lämnade idag med stora komunikationssvårigheter återbud till stå-uppscenen på Ruby i Göteborg. De förväntansfulla gästerna fick i stället hålla till godo med Tobias Persson och Johan Reborg.
Tobias körde hårt med de klassiska stå-uppskämten. Det handlade mycket om dokysåpakändisar med stora bröst, intgritetskränkning, flådigt Stockholmsliv längs Götgatan och blekta anus.
Fullträffade med Stockholmarnas sushibegär och hysteriska jakt efter 80-kronors Latte
Johan körde en mer avslappnad stil där han utgick mycket från sig själv. Mycket resminnen, galna souvenirinköp, Airbus toalettfönsterplacering och komikerskollegors välvuxna frisyrer.
Fullträffad med sin egen frisyrbeskrivning. Islay of Man och earth, wind and fire.
Trots min skeptiska inställning till stå-uppkomik som underhållningform, kunde ändå Tobias med sitt klassiska uppträde vinna en enkel seger. Kanske hade jag för höga förväntningar på Johan, kanske är inte alltid den mest välrenomerade bäst. Hur än var fallet så saknade jag doktorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar